T-tunika

När man snabbt behöver sy en linnekjortel är det bra att ha en riktigt enkel variant.

För att sy en t-tunika viker jag tyget dubbelt med den vikta kanten uppåt. Sedan lägger jag ett plagg i rätt storlek på tyget, ritar runt det och lägger på lite längd och vidd nertill. 

Därefter klipper jag ut min skapelse och syr ihop med en söm som går från handled till nederkant och avslutar med att fålla ärmar och nederkant. 

Det är inte tygeffektivt att sy på detta sätt, men det går snabbt och man behöver inte ens ta fram måttbandet. Plagget bör göras i tunna tyger annars begränsas rörligheten av ärmarnas konstruktion. I övrigt fungerar det som underplagg till både män, kvinnor och barn. 

Bebiskjortel efter Herjolfsnes no.62

Bland grönlandsfynden, daterade sent 1300-tal/tidigt 1400-tal finns det en väldigt liten kjortel. Denna har fått numreringen 62 och är ungefär i storleken av ett nyfött barn. Plagget var i ylle och man tror att det var fodrat.

Originalet har flera skarvar och en förklaring kan vara att plagget är sytt av bitar som blivit kvar efter tillskärning av andra plagg. En annan förklaring skulle kunna vara att plagget är sytt av ett annat plagg och det är utifrån detta jag gjort min tolkning.

Herr Mörk var väldigt less på att lappa och laga sin undertunika och då vi har behov av ett stort antal bebisplagg till sommarens evenemang beslöt jag mig för att den välanvända underskjortan skulle få ett nytt liv. Materialet i skjortan är från början ett handvävt linnelakan.

Bitarna sammanfogades med vaxad lintråd och fälldes för att inte repa upp sig.

Det finns två stora fördelar med att återbruka vuxenplagg till barnplagg. Dels var (och är) det billigt att inte köpa nya tyger. Sedan ger det mjuka och sköna linneplagg till de små då föräldrarna redan nött tyget mjukt. Jag kan inte säga om originalfyndet är gjort av spillbitar eller av redan befintliga plagg, men båda är väldigt troliga teorier som vi kan använda när vi idag återskapar den ljusa delen av medeltiden.

Skor

Jag tycker om att gå barfota, men det passar inte alla underlag och det blir kallt på kvällar och nätter. Jag har därför testat rätt många olika saker att ha på fötterna i medeltids/vikinga/lajv-sammanhang. 

Näbbstövlar var mina första lajvskor, jag fick dem gratis av en släkting. Därefter har jag fått flera par när de hittats på vindar eller i förråd. Näbbstövlar är inte medeltida, men de är i läder, går ofta att få tag på billigt och ser inte så moderna ut.

Ibland har jag tagit till helt moderna lösningar. Tex när jag lajvade fantasy i Norrbotten, i september, för två år sedan. Då hade jag m90-kängor på mig. Det var kanske inte så snyggt men mina fötter var glada och jag spelade mörkeralv så jag tror inte att någon tyckte det var ett problem. Jag har faktiskt även använt svarta ballerinaskor ett år på medeltidsveckan. Om jag minns rätt berodde det på att jag hade jag köpt för små vikingaskor...

Jag har haft tovade skor och skor sydda vadmal. Det funkar ett tag men blir väldigt äckligt när det är lera och ger inte så mycket skydd underifrån. Har man slut på pengar är det däremot en bra nödlösning. 

Nuförtiden använder jag vändsydda läderskor efter historiska förlagor. Jag har sytt ett par skor själv, men det blev inte så bra och var inte så roligt så det låter jag gladeligen någon annan göra för pengar eller hantverksbyte. 

På bilden ser ni mina nyaste skor. De är efter ett fynd i Hedeby och sydda av Stefan Eriksson (författare till skoboken).

Ett tips om man vill ha lite mer ergonomiska skor är att lägga i en iläggssula, ni vet en sådan där silikonaktig sak. Lägg eventuellt in en yllesula över den så ser skon snygg ut även när den inte är på. 

Avslutningsvis vill jag säga att om kroppen inte klarar att ha snygga skor så ska man inte ha det. Ett par diskreta "fulskor" på en glad människa är bättre än ett par toksnygga skor på en person som har ont. 

Klänning tidigt 1400-tal

Detta är en klänning som jag egentligen sydde till mig själv. Men trots att den är väldigt fin och jag är väldigt nöjd med den så störde jag mig på att den är en mörkare blå färg än jag egentligen ville ha. Därför fick klänningen ett nytt hem, och tur är väl det för nu får jag se den bäras av någon som verkligen uppskattar den.

Klänningen är inspirerad av damen till höger på bilden nedan, målad av Duc de Berris Tres Riches Heures, ca år 1410. Klänningen är i tunn ull, helt handsydd i vaxad lintråd och alla sömmar är fällda. Ett riktigt skrytprojekt med andra ord. Klänningen syddes för ett par år sedan (jag sålde den 2011). Men min vän K fastnade på bra på vännen L:s kamera under ett medeltidsevent förra veckan, så den fick en ny bloggpost. Fler bilder och massor av intressanta poster om historisk sömnad hittar du på L:s blogg https://hantverkat.wordpress.com/

Eftersom att K är längre än mig har hon valt att förlänga klänningen med en vit ylleremsa. Detta stämmer väl överens med andra plagg från samma kalender. 

Mantlar

Mantlar är nog tillsammans med struthättor det första folk tänker på när de hör "medeltidskläder". Jag kan ärlig säga att jag sällan använder min mantel, jag föredrar min vikingakappa när det är svalt. Men ibland är det kallare än vad tre klänningar och en kappa räcker till och då är manteln ett bra förstärkningsplagg. Det är även ett utmärkt plagg att ha som extrafilt i sängen på lajv eller event som man kan dra omkring sig när man under natten behöver besöka avträdet.

Min egen (nya) mantel är en halvcirkelmantel i pepitavävt tyg fodrat med ett brungrått ylletyg. Den går till knäna på mig vilket jag tycker är en optimal längd för att inte frysa men att den inte ska vara i vägen. Jag föredrar mantlar i mjukt tyg jämfört med vadmal då de är skönare och tar mindre plats i packningen och dessutom är billigare. Vadmal har dock fördelen att det tål regn mycket bättre.

Jag har vissa bestämda åsikter när det gäller mantlar och det har hänt (och lär hända igen) att jag tackar nej till ett beställningsjobb på grund av mina egna krav gällande mantlar. Jag vill helt enkelt inte sälja någonting jag inte skulle kunna tänka mig att bära själv.

Det första kravet är att manteln ska vara i ylle, jag kommer inte att sy mantlar i syntettyg eller fuskpäls. Det andra kravet är att manteln inte ska ha en huva. Detta beror delvis på att jag saknar historiska referenser för huvor på mantlar och delvis på att det är mindre praktiskt än en mantel och en struthätta. Med en struthätta (eller sköldehamnshätta för vikingar) är det lättare att variera temperaturen mellan bara struthätta, bara mantel eller båda två tillsammans. Dessutom går det ju lätt att variera färg med att byta hätta.

Den gråsvarta manteln på bilden är en 3/4-cirkelmantel som jag sydde till en vän på beställning. Den är tänkt till lajv, min vän spelar mest drow så manteln skulle vara mörk och så täckande som möjligt. 3/4-cirkelmanteln saknar även den historisk förlaga men är väldigt mysig och faller snyggt.

 

På försäljningssidan finns nu två mantlar, båda efter leksandsmanteln som är en enkel halvcirkelmantel. De är sydda i ett mjukt ylletyg som innehåller 30% återvunnen ull vilket gör att polyester skulle kunna smyga sig in, men det är ingenting jag har märkt. Eftersom att mantlarna inte har någon dold söm så är alla sömmar handsydda.

Patrikhätta

Min vän Patrik gjorde ett mönster till en struthätta som han så vänligt delade med sig av. Detta är mitt andra försök till en "patrikhätta". Den har lång strut och knappar fram vilket gör att den kan bäras på massor av olika roliga sätt. Förlagan är om jag inte missminner mig ett londonfynd från 1300-talet.

Jag har minskat okets storlek för att bättre passa min kropp och hur hättor sitter på kvinnor på medeltida bilder. Den är helt handsydd med vaxad lintråd (blir lätt så när jag syr åt mig själv) och tyget är meltonull från medeltidsmode. 

Jag är i huvudsak nöjd med hättan, den blev bra men inte perfekt. Det blir nog att så småningom göra en ny hätta med ytterligare lite ändringar (lite mindre huva och axelkilarna 3 cm högre upp) men jag känner inga problem att vara stolt över denna fram till dess.

Chaperon

 

Denna härliga huvudbonad sydde jag på beställning. Han som köpt den ska spela "rikare handelsman" på ett lajv. Förlagan är bilden du ser nedan och mönstret har jag konstruerat själv. 

Mantlar

I helgen var jag på lajvevent i Skellefteå. Det var massa intressanta föredrag vilket gav mig gott om tid att sitta och handsy. En sak jag gjorde var att sy en mantel. Jag har tänkt utöka mitt marknadssortiment på hättor till att även sy upp några mantlar inför sommaren. Givetvis kan jag även sy en mantel på beställning.

Denna mantel är tänkt till mig, ett pepitavävt ylletyg i svart och vitt fodrat med ett brunt ylletyg (som innehåller polyester). Modellen är leksandsmanteln och den är knälång för att värma maximalt men vara minimalt ivägen. Jag försökte klocka tiden när jag sydde denna och sluttiden hamnade på ungefär fyra timmar.

För de fem första mantlarna gäller följande priser:

Halvcirkelmantel 820 kr (1 460 kr fodrad med tunn ull)
Rektangulär mantel 680 kr (1 240 kr fodrad med tunn ull)

Den lilla barnmanteln som jag har till försäljning fick sig en applikation i form av en häst i brunt ylle. Jag gillar kombinationen rosa och brunt och tycker hästen gav manteln ett rejält lyft.